Tidigare bloggarna om Alma & Gustaf har haft inläggen:
Guldbröllopet Artificiell Igenkänning Fred Flykt Synradion
Självförsörjande Stads-odlat Ny teknik Mer av nya tekniken Lantarbetarna flyttar
Resumé: (1)Guldbröllopet Om Gustaf och Alma Högberg, som firar sitt guldbröllop 1947. Efterkrigstidens Sverige, med fokus på fred, förändrade samhällsnormer, immigration och ny teknik. Förhållanden som matbrist och ransonering adresseras, liksom sättet människor anpassar sig genom att odla mat i städerna. Det finns även reflektioner kring familjerelationer och kollektivt minne. (2) Självförsörjande. Inläggsbilden: Potatismos med stekt falukorv och lök. Många menar att Sverige måste satsa på matvaror som räcker till oss själva även om det blir flera krig. Sverige ska — menar man — bli självförsörjande på ett sätt så att det aldrig mer behöver bli nåra ransoneringar.
Men Ni två har gått upp i brinken ovanför kroghuset eller vägkrogen. Det där som i dagligt tal blir till namnet på huset: Kron. Namnet som till och med förs in i kyrkans församlingsbok. På lantmäteriets och generalstabens karta står det dock fortfarande Krogen.
Kron1 som nu är Eran bostad. Kron är ju ett vackert namn! Nästan lite kungligt. Snyggt hus att bo i.
Fotografiet till höger från cirka år 1900. Personerna okända.
Gustaf kommer senare att bygga om Krogen till ett format som passar bättre allt eftersom åren går och den stora familjens behov minskar.
Det finns många uthus som tillhör Krogen eller sedermera Kron.
Ett flerfjölars utedass och en rymlig vedbod. Dasset står bortom vedboden så har man gjort ifrån sej kan man lika gärna stanna till och ta med sej en hämta eldningsved in till köket.
En stor rödmålad snickarbod med vita knutar. I snickarbon mycket virke på tork. Och många verktyg finns det. Snickarbon har ofta varit hjärtat i Gustafs verksamhet som Byggmästare.
Foraget
Dom gamla stallarna —där resande en gång ställer in sina hästar för utfodring, forage2 som det kallas, allt medans de själva och kusken äter och dricker inne på vägkrogen — har nu blivit ett förråd.
Här till vänster en gammal ”mat-säck” åt en häst. Eller ”tornister” som den också kallas. Kanske bäst-före-datum på krubbet är utgånget?
Några av de gamla uthusen river Gustaf. Det mesta av virket blir till ved att elda i krogstugan med. Eller i snickarbons kamin. Gammalt husvirke kan vara angripet och kan inte alltid återanvändas annat än som bränsle.
Nån ska ta en bild av Er. Kanske det är nåt av barnen eller möjligen en inhyrd fotograf som ska göra jobbet. Anledningen är att det är Er femtioåriga bröllopsdag. 1897- 2/5 -1947.
Gräset
En hög häck och ett lövträd i fonden av bilden. Kanske är det en björk eller nåt annat träd med slät och ljushyllt bark. Vackra sommarkläder framme och påtagna.
Det är ju maj månads första dagar och sommarn är på väg. Om drygt halvannan månad är det midsommar. Och så har det ju varit vid alla dom femtio gångna bröllopsdagarna.
Skorna döljs i det höga ängsgräset. Fortfarande doftar det ibland lite unket ur fjolårsgräset, det som finns där ihop med det nya. Det gräs som nu är på väg upp.
Snön kommer sent när året skrivs 1947. Februari ger oss låga temperaturer, neråt runt kanske fjorton-femton grader kallt. Tjälen går därför djupt och vårsådden blir sen. Men i juni stiger temperaturen till närmare all-time-high 37 grader i närliggande orter. Och även september ger hög värme. Men även den här maj-dagen förebådar gott väder.
Barnen
Alla Era barn, de flesta med sina respektive, väntar nu på Er nere vid dom dukade borden på gamla Börrumsvägen4. Där går ju inte längre nån trafik med vare sej häst och vagn eller dom allt oftare förekommande bilarna.
Det är strax dags för en liten fest. Ha det så trevligt nu.
Än en gång: Grattis!
Men nu är det nog hög tid att börja titta lite närmare på vad som händer i tidevarven före och runt Era liv.
Det börjar vi med i nästa inlägg med namnet Högbergs; En innehållsbeskrivning som är en sorts innehålls-förteckning mot bättre vetande. Kanske det mer är en beskrivning av familjen Gustaf, Alma och deras barn med efternamnet Högberg.
En litet islag om
”Headern” eller bilden,
den som kommer att ge en visuell bild av åtminstone en del av blogginläggen som berör Almas eller Gustafs släktträds olika delar.
Bilden består av två stycken men tillsammans monterade och därpå till ett och samma foto framkallat porträtt. Ett affärsutbud som dåtidens fotografer och ateljéer ska ha stor ära av i en tid långt innan allt Photoshopande med flera program som jag och många med mej, gärna ägnar oss åt år 2025.
Beställningen av den här bilden görs hos en fotoateljé vid en tidpunkt när de separata fotografierna av Alma och Gustaf är så nära sina egna respektive åttiofemårsdagar — året är 1959 — som praktiskt taget är möjligt. Alma, född den 10e Juni 1874 och Gustaf, född den 29e September samma år.
Den som kanske letar i sina annaler, måhända finner likartade ”montage” med bilder av andra par. När efterfrågan uppstår, har som regel åtminstone det ena av objekten avlidit. I Almas och Gustafs fall har bägge gått ur tiden.
Alma avlider den 24e September 1959 endast fyra dagar kort om Gustafs åttiofemte födelsedag.
En festlighet är inplanerad men man avvaktar med besked om huruvida Alma och Gustaf är pigga nog att samla barnen. Att kanske Alma på nytt kan skjutsas till Kron. Men så sker alltså inte.
En slutnot kan väl vara att just året 1959 innehåller en sommar med en väldigt lång värmebölja. Höga rekordtemperaturer och låga nederbördsmängder som enligt SMHI fortfarande år 2024 står sej.
1959 är dock varma temperaturer under sommartider fortfarande ansedda som trevliga väderlekstyper med kanske den fördelen att man även vid det här firandet kunnat ha en trevlig uppdukning utomhus.
Möjligen med det smolket i bägaren att just det året — så som många andra spektakulärt varma somrar — gärna presenterar många våldgästande steklar. Steklar eller Hymenoptera, en ordning insekter som i Sverige har ca 8 800 arter och att de kanske av oss mer är kända som bin och getingar.
En mindre uppvaktning av Gustaf genomförs och precis som vid Guld- och Diamant-bröllopen tar man även den här gången ett foto uppe i brinken vid Kron.
Men den här gången med Gustaf ensami bild.
Fotnötter
Kron. Privat bild. Enligt uppgift ca år 1900. Vid tidpunkten bostad för arbetare vid Bolltorps Herrgård. Personerna på bilden är boende från tiden år 1900. Återgång till texten ovan:↩︎
Forage. Äldre ord för djurfoder. Främst i det militära kavalleriet, dvs mathållningen för främst hästarna. I någon mån humoristiskt överfört till maten även för husarerna eller kavalleriets soldater. Återgång till texten ovan:↩︎
Tornister. Behållare eller mat-säck åt en häst. Bilden från Armémuseums samlingar. Återgång till texten ovan:↩︎
Börrumsvägen. Vägen, möjligen en gång att betrakta som landsvägen mellan Norrköping och Kalmar, har nog aldrig officiellt haft namnet Börrumsvägen. Men i dess norra ände finns korsningen med vägarna från Mogata och Söderköping och i vägens södra del ligger bland andra socknar även Börrum. Återgång till texten ovan:↩︎
[2025-02-25: Utformningen av blogg-sidan nofeetonthepitch.blog (=inga fötter på plan/alt: Stoppa inte foten i din mun) är sannolikt klar. Endast mindre ändringar, stavning, hänvisningar, byte av bilder och liknande kan komma att genomföras./Bo.Tox]
Gustaf Adolf (1874-1962) &
Alma Kristina (1874-1959)
På bilden här ovan är det ett
som ska till att firas. Datumet är fredagen den 2:a Maj. Året är 1947.
Så, låt oss börja här.
Tänk gärna på den just beskrivna, i de olika avsnitten, tidseran — på platsen just här är året 1947— när Du läser de här blogginläggen som taggats med Släktforskning. Tillåt även fortsättningsvis i formen preteritumi — vilket är en sorts då-tid — som möjliggör för oss läsare att tro vi finns medi narrativet — i berättandets samtid — hellre än att allting lite ospecificerat ”bara hände” nån gång förr i tiden. Hoppas Du får en stunds trevlig läsning hälsar Bo Tox / Bosse Högberg
iPreteritum. (klicka)
P är ett finit tempus vars grundbetydelse är förfluten tid, det vill säga en tid som i sin helhet ligger (bakåt i tiden dvs) före det skriv-ögonblick du just läser. Nationalencyklopedin, finita verbformer. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/finita-verbformer (hämtad 2025-01-24)
Av en mängd praktiska skäl väljer jag att lägga varje fotnot i direkt anslutning till det textstycke där behovet uppstår. Hoppas det passar Dej att ”klicka fram” den extra informationen. Jag använder latinska siffersystemet men med gemener: i, v, x, l & c.
Först får mjukvaran ”AI” berätta…
Precis som vid alla andra gånger när jag försöker låta min egen träskalles AI ii börja arbeta.
Nåja, ska sanningen fram, när det gäller fotografiet här ovan, det som föreställer Guldbröllopsparet Gustaf och Alma av år 1947, så är det taget när jag endast är nån liten pilsk glimt i min pappas ögonvrå.
Kanske även i min mammas?
Men uppe i mitt huvud är det så här jag minns hur Gustaf och Alma ser ut.
Gustaf och Alma som är minfarfar och minfarmor.
Andra kan och ska naturligtvis, ha andra släktförhållanden till just Gustaf och Alma.
iiArtificiell Igenkänning (Klicka!)
Här är AI är min travesterande sarkasm för: Artificiella Igenkännings-program. AI är ju ifrågasatt som en risk för mänskligheten och förlorade arbetstillfällen mm. Men vi som minns diskussionerna när robotarna och automatiseringen skulle orsaka samma sak, kanske istället nu lutar oss tillbaka. Kanske AI istället skapar nya jobb? AI i meningen Artificiell Intelligens. Nobelpriset i Fysik 2024 ”för grundläggande upptäckter och uppfinningar som möjliggör maskininlärning med artificiella neuronnätverk” till John Hopfield och Geoffrey Hinton. Se Nobelpriset i fysik 2024: De tränade artificiella neuronnät med fysik – Kungl. Vetenskapsakademien
Hur det står till med den saken kommer i viss mån att redas ut i nåra av blogginläggen lite längre fram. De inlägg där jag redovisar vad jag hittat i — bland annat — kyrko- och folkbokföringen för Sveriges Rike.
Oftast använder jag källor som Arkiv Digital men även via ett DNA-prov jag en gång lämnar in hos MyHeritage. Ibland även ett och annat klarläggande från andra källor. Därvid — efter förmåga — redovisade såna.
För det fall nån ställer frågan om varför det här efterforskandet har kommit att centreras kring just Gustaf och Alma Högberg/Andersson, så emanerar det ur en ren tillfällighet; Nämligen en liten privat händelse året nittonhundrasextitvå, som jag kommer att redovisa i ett blogginlägg lite längre fram.
Ni vet säkert hur det är med den saken;
Plötsligt har man — utan att själv haft något som helst önskemål om den saken — tvingats till närvaro vid händelser som man mer än femtio år senare i detalj och övertydligt kommer att minnas.
Men låt oss nu se vad som ”hittar på att hända” under de många år som Alma och Gustaf lever tillsammans.
Eller dom ännu många fler år som inträffar både före och efter Guldbröllopsdagen och den samtid som sedermera kommer att påverka oss alla.
Fred
Vid det här tillfället — året vi befinner oss i är alltså 1947 — är det äntligen fred, på den svenska horisonten, efter allting som bara varit ett enda stort kaos.
Egentligen har vi ju lurats tro att det första storkriget — det som tar slut nära nog trettio år tidigare — skulle vara slutet på militära stridigheter mellan dom europeiska länderna.
Nittonhundratjugo bildas ett NF; ett Nationernas Förbund, tänkt att kunna hindra eller råda bot på sånt som framtida krig. NF slutar i praktiken fungera vid krigsutbrottet nittonhundratrettionio och NF upplöses nittonhundrafyrtiosex. Efter krigsslutet.
Men redan i oktober nittonhundrafyrtiofem bildas FN; Förenta Nationerna, UN; United Nations, av femtioen stater.
Redan i mellankrigstiden är vi nog många som tror att Europa och världen nu har blivit fullt ut civiliserat.
Att redan i mellankrigstiden — de knappa tjugo åren mellan storkrigen — skulle vi behålla minnet av alla tragedier som skett under det gångna storkriget och därefter även hålla i minnet alla ekonomiska debaclen som följer när länderna som på ett eller annat sätt, deltagit i de bägge världskrigen, börjar slicka sina sår.
Men icke.
Istället växer sej fram nya konstellationer som tror sej kunna överta världsherraväldet.
Den ena sidan uppstår redan nittonhundratrettiosex och kommer längre fram i tiden att kalla sej Axelmakterna(på tyska: Achsenmächte). När Axelmakterna med tydligt våld börjar utvidga sina territorier, tillkommer nittonhundratrettionio en motpol som tar sej namnet De Allierade.
I Sverige har vi i alla fall året 1947 börjat få tid att tänka på annat
Annat än ständigt nya och plågsamma nyhetsbulletiner om det nyss gångna krigets upp- och nedgångar. Och tänka på annat än nyheter om alla andra av krigets helvetiska fasor.
Kanske en och annan istället tänker på vilka livsmedel man hoppas snart ska släppas fria från ransoneringarna. Det alla har saknat som allra mest är kaffe, tobak, kakao, kött och smör.
TRIANGELKAFFE (klicka!)
Kokkaffe som produceras i Göteborg mellan åren 1941 och 1949. Bild från Vänersborgs Museum. Digitalt Museum.
I de svenska hemmen har man saknat alla som tvingats ligga inne i militär beredskap.
Ett sätt att förbereda oss för den situationen för det fall att kriget skulle kunna komma även till Sverige.
Siluettbilden är en soldat på post någonstans i Värmland under beredskapsåren 1939-45. Bilden redigerad och tagen från Armémuseum/Tidningen Släkthistoria.
Nu får dom som gjort sin beredskap muckaiii och kan börja bearbeta och berätta om alla dråpligheter de har upplevt de här åren dom har varit borta från familj och vänner.
Lyssna till alla andras berättelser, stjäla några fraser här och där, för att förbättra sitt eget berättande. Sakta börja glömma bort tristessen, allt det där som inte har roliga poänger och därför inte är värda att berätta. Sånt som bara då och då bubblar upp i minnet men snabbt trycks tillbaka.
iii Mucka (klicka)
Muck. Militärt slanguttryck för ’utryckning’, ’hemförlovning’. Nationalencyklopedin ne.se läst 20250121. Populärt även att med MUCK menas Militär Utryckning Civila Kläder; som en travestering av det militära sättet att namna med akronymer.
På bilden nedan är Erik Högberg på väg från Norrköpings Centralstation och passerar över Oscar Fredriks Bro.
Varifrån i Sverige han kommer per tåg, är hemligt. Året är 1944 och ärendet är nåra dagars permission.
Kanske inte datumet är hemligt men av skuggorna på bilden att döma, kan man förstå att tidpunkten på dygnet, med skarp sol från väster, innebär sen eftermiddag eller kväll. Han har alltså rest i åtskilliga timmar.
Året när bilden tas är 1944. Många har talat om och hört talas om det gångna datumet den sjätte juni det här året. Landstigningen i Normandie.
Men om den landstigningen nånsin får nån betydelse vet ännu ingen menig soldat. Inte speciellt många andra heller. Även om många som är krigströtta försöker gissa på ett snart slut.
Men krigsslutet är de facto nära.
Men om den saken vet Erik ännu ingenting.
Den från tiden på nittonhundratjugotalet, gamle husaren eller kavalleristen — är trettioåtta militärt sett lastgamla år — har som beredskapssoldat tvingats byta ut ryktning av hästar mot köksverktyg, matlagning och utfodring av manskap.
En även militär(?) karriärsvängning av oöverskådliga mått!
Men sånt berättar inte Erik om under de första åren efter krigsslutet. Vill inte för tidigt avslöja att han nu har ganska goda kunskaper i matlagningens olika konststycken och mysterier.
Krigshemligheter
Erik Högberg har — som tidigare i bilden tydligt avslöjats — med sej en kartong. Från det militära?
Snart sagt alla har med sej nånting hem från fältposteniv där de är krigsplacerade. Saker som smutstvätt, trasiga kläder, skor och annat av karaktären mer eller mindre smakfullt. Och en lapp med anteckningar om att få med sej lite tidningar och ett par kortlekar på tillbakaresan.
Stiftelsen Beredskapsmuseet får år 2002 såsom gåva upphovsrätten till verket En Svensk Tiger av upphovsmannens och konstnären Bertil Almqvists döttrar. Se gärna hemsidan http://www.beredskapsmuseet.com
Uppmaningen En Svensk Tiger är under krigsåren en viktig del i svenska civilsamhällets mobiliseringsarbete.
iv Fältpost (klicka!)
Fältpost. Egentligen postgång till och från stridande förband på svårfunnen/hemlig plats eller ort. Införs av Axel Oxenstierna 1628. Avvecklas av försvarsmakten 2013. Namnet Fältpost blir dock i svensk folkmun under världskrigen på 1900-talet även synonymt med en hemlighållen tjänstgöringsplats ”någonstans i Sverige” eller ”Min soldat”, en sång framförd av Ulla Billquist.
Att ha med sej saker till och från beredskapsplatsen är så vanligt att knappast nån militärpolis orkar eller hinner med eller kräver militär visitation av ryggsäckar, väskor eller kartonger.
Visitationer sker men är ganska ovanliga. Det som ingen permissionsledig soldat får medföra är kameror. Så den professionelle fotografen på Oscar Fredriks Bro har en god idé om hur bra affärer kan göras även mitt under braskande krig. Han tar bilder av annalkande och i uniformer klädda personer, ber om namn och adress och frågar om han mot en liten slant kan få leverera fotografiet.
Men på bilden har Erik med sej överblivna matvaror som kan råda lite bot på ransoneringarnas snöda verklighet för den hemmavarande familjen. En familj som vid den här tiden består av hustrun Anna och två barn.
Kanske snart livet kan bli lite drägligare. Men under tiden gäller det att inte vila på några lagrar utan att se om sitt hus.
Flykt
I städerna dyker det upp immigranter. Överallt. Från hela Europa. Inte minst.
Många här i landet undrar hur det ska gå i längden. Den där stora klumpen av utlänningar kallas för immigranternär dom flyttar hit från dom krigshärjade, ofta från dom Europeiska länderna.
Men alla dom svenskar som för bara nåra år sen — okey, tjufem år sen då, eller lite till, kanske till och med femti år sen, men det kommer ju fortfarande brev från Illinois och Minnesota — flyttar till Amerikat, då? Dom som flyttar ut från Sverige kallas av oss som blir kvar här hemma för emigranter.
Eller Utvandrarna som Vilhelm Moberg en gång skriver om.
Boken som kommer från trycket år 1949 och ger oss svenskar minnen om en svunnen tid. Och förmodligen även fungerar som bränsle för oss att komma ihåg vår innevarande tid. Närhelst den tiden infinner sej.
För många är utvandrartiden i färskt minne fortfarande halv-, trekvarts eller hela seklet senare. Banden till de utvandrade släktingarna i USA finns där.
Under ytan.
Nåra av dom — återvändarna — kommer tillbaka till efterkrigstidens Sverige nu när dom amerikanska soldaterna kommer hem till sitt USA och vill ha sina amerikanska jobb tillbaka.
Och även dom amerikanska kvinnorna — som under krigsåren, när inga amerikanska män finns till de inhemska jobben i USAs krigsindustri — får nu flytta tillbaka in i sitt naturliga habitat, till sina hushåll, för att sköta barn och hushållsgöromål.
Krig är ju sånt. Det ställer vett och sans på huvudet. Så här direkt efter krigsslutet uppstår förflyttningskaruseller som inte är fullt ut rationella.
Väldigt många har fått nya kunskaper och nya perspektiv på omvärlden.
Företag i USA annonserar på det här viset efter arbetskraft under kriget.. Kvinnor kan!
Inte minst har kvinnor börjat få upp ögonen för att man faktiskt har högre kapacitet att helt själva klara av en familjs framlevnad. Bättre förutsättningar än samhällsklimatet tillerkänner dem.
Förändringstankar som kastar in ett par nya vedträn på eldarna som ska värma och lysa upp den framtida världen.
Men än ska det dröja nåra decennier innan även tjejerna kan planera för en lång skolgång. Detta för att på många sätt att även kunna höja sina egna inkomstnivåer. Inkomster vilka i sej kommer att kunna konsolidera de större måtten av frihet.
Synradion
Många av dom som flyttar hit — jag menar immigranterna — är ju duktigare på den här nya tidens teknik och apparater.
Duktigare än oss här uppe i Europas utkant.
Duktigare på det där som man först kallar för synradion. Att man kan se rörliga bilder i en radioapparat. Tänk så märkligt!
En del av immigranterna är ju uppvuxna med såna där nymodigheter redan innan det här sista kriget kommer.
Här ovan en sån där ”synradio”, som sedermera kommer att kallas TV-apparat. Här av 1949 års modell!
Synradion (klicka!)
TV-sändningar. De första regelbundna tv-sändningarna äger rum den 11 maj 1928 i New York. I Sverige mellan 1930-1950: Tekniska demonstrationer. Första svenska sändningen den 29 oktober 1954 men endast internt över Gärdet i Stockholm. Första ”elddopet” 1958 när fotbolls-VM sänds från Sverige.
Dom till Sverige inflyttade har med sej nya sorters maträtter. Drycker starkare än vanligt öl och framförallt starkare än svagdricka.
Duktiga jobbare, tekniker och ingenjörer från Italien kommer att ta med sej och ge oss möjligheter att köpa maträtter som pizzor och nya sorters pasta, såser och sånt som vi tidigare aldrig ens har hört talas om.
Ännu så länge är ju de europeiska fabrikerna sönderbombade och måste först och främst återuppbyggas. Sånt kommer att ta tid. Under tiden måste dom fabriksarbetare som inte kan jobba med byggande hitta jobb nån annanstans. Sverige är ett av de där ”annanstans-länderna”.
Hur gör dom sen då? Immigranterna? När fabrikerna i deras hemländer är återuppbyggda. Flyttar dom tillbaka och lämnar oss här uppe i kalla Norden att klara oss själva?
Och kommer nåra pizzabagare att bli kvar här uppe i vår kalla nord?
Kommer dom svenska ungdomarna att få chansen att anamma en bilkupé med fläckiga säten från droppande pizza-slicer och istället kunna dissa senaps- och ketchup-fläckar från sladdriga sibyllakorvar?
Kommer dom lite vuxnare svenskarna att kunna se reklamen för den goda kaffelikören Strega och köpa rödvinet Ruffino som kanske inte smakar så gott men vars bastomslutna flaskor gör sej så bra som hängande väggprydnader i svarta fiskenät på vita eller ljusa tapeter.
Tänk hur mycket ett ökat kulturellt utbud kan försköna…
Nästa inlägg heter Högberg|Självförsörjning
Jag gör ett litet avbrott här. Så inte det här första inlägget blir på tok för långt
(Just nu påstår mitt program att lästiden för det här inlägget om Guldbröllopet kanske är nånstans 13-14 minuter!)
I nästa inlägg som jag så innovativt döper till Högberg|Självförsörjning, kommer egentligen både en fortsättning av hyllningarna till Alma och Gustaf på Guldbröllopsdagen och tiderna de måst leva i men även en avrundning beträffande den lilla bild-ikonen som kommer att följa med inläggen med samlingsnamnet Högbergs.
Bilden härtill vänster är från nära nog dom ögonblicken(!) då Alma och Gustaf taxar ut från sin långa livsgärning.
Tänk att få ge nån en redig känga 