Innehåll:
- Gustaf & Alma Högberg den 2/5 1947
- Först får mjukvaran ”AI” berätta…
- Fred
- Krigshemligheter
- Flykt
- Synradion
- Nästa inlägg om Högbergs; Självförsörjning
- Fotnötter
Lite om bloggens slutliga utformning (klicka)
[2025-02-25: Utformningen av blogg-sidan nofeetonthepitch.blog (=inga fötter på plan/alt: Stoppa inte foten i din mun) är sannolikt klar. Endast mindre ändringar, stavning, hänvisningar, byte av bilder och liknande kan komma att genomföras./Bo.Tox]
Gustaf Adolf (1874-1962) &
Alma Kristina (1874-1959)
På bilden här ovan är det ett
som ska till att firas.
Datumet är fredagen den 2:a Maj.
Året är 1947.
Så, låt oss börja här.
Tänk gärna på
den just beskrivna, i de olika avsnitten, tidseran
— på platsen just här är året 1947 —
när Du läser de här blogginläggen som taggats med Släktforskning.
Tillåt även fortsättningsvis i formen preteritumi
— vilket är en sorts då-tid —
som möjliggör för oss läsare att tro vi finns med i narrativet
— i berättandets samtid —
hellre än att allting lite ospecificerat
”bara hände”
nån gång förr i tiden.
Hoppas Du får en stunds trevlig läsning
hälsar
Bo Tox / Bosse Högberg
i Preteritum. (klicka)
P är ett finit tempus vars grundbetydelse är förfluten tid, det vill säga en tid som i sin helhet ligger (bakåt i tiden dvs) före det skriv-ögonblick du just läser. Nationalencyklopedin, finita verbformer. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/finita-verbformer (hämtad 2025-01-24)
Av en mängd praktiska skäl väljer jag att lägga varje fotnot i direkt anslutning till det textstycke där behovet uppstår. Hoppas det passar Dej att ”klicka fram” den extra informationen. Jag använder latinska siffersystemet men med gemener: i, v, x, l & c.
Först får mjukvaran ”AI” berätta…
Precis som vid alla andra gånger när jag försöker låta min egen träskalles AI ii börja arbeta.
Nåja, ska sanningen fram, när det gäller fotografiet här ovan, det som föreställer Guldbröllopsparet Gustaf och Alma av år 1947, så är det taget när jag endast är nån liten pilsk glimt i min pappas ögonvrå.
Kanske även i min mammas?
Men uppe i mitt huvud är det så här jag minns hur Gustaf och Alma ser ut.
Gustaf och Alma som är min farfar och min farmor.
Andra kan och ska naturligtvis, ha andra släktförhållanden till just Gustaf och Alma.
ii Artificiell Igenkänning (Klicka!)
Här är AI är min travesterande sarkasm för: Artificiella Igenkännings-program. AI är ju ifrågasatt som en risk för mänskligheten och förlorade arbetstillfällen mm. Men vi som minns diskussionerna när robotarna och automatiseringen skulle orsaka samma sak, kanske istället nu lutar oss tillbaka. Kanske AI istället skapar nya jobb?
AI i meningen Artificiell Intelligens. Nobelpriset i Fysik 2024 ”för grundläggande upptäckter och uppfinningar som möjliggör maskininlärning med artificiella neuronnätverk” till John Hopfield och Geoffrey Hinton. Se Nobelpriset i fysik 2024: De tränade artificiella neuronnät med fysik – Kungl. Vetenskapsakademien
Hur det står till med den saken kommer i viss mån att redas ut i nåra av blogginläggen lite längre fram. De inlägg där jag redovisar vad jag hittat i — bland annat — kyrko- och folkbokföringen för Sveriges Rike.
Oftast använder jag källor som Arkiv Digital men även via ett DNA-prov jag en gång lämnar in hos MyHeritage. Ibland även ett och annat klarläggande från andra källor. Därvid — efter förmåga — redovisade såna.
För det fall nån ställer frågan om varför det här efterforskandet har kommit att centreras kring just Gustaf och Alma Högberg/Andersson, så emanerar det ur en ren tillfällighet; Nämligen en liten privat händelse året nittonhundrasextitvå, som jag kommer att redovisa i ett blogginlägg lite längre fram.
Ni vet säkert hur det är med den saken;
Plötsligt har man — utan att själv haft något som helst önskemål om den saken — tvingats till närvaro vid händelser som man mer än femtio år senare i detalj och övertydligt kommer att minnas.
Men låt oss nu se vad som ”hittar på att hända” under de många år som Alma och Gustaf lever tillsammans.
Eller dom ännu många fler år som inträffar både före och efter Guldbröllopsdagen och den samtid som sedermera kommer att påverka oss alla.
Fred
Vid det här tillfället — året vi befinner oss i är alltså 1947 — är det äntligen fred, på den svenska horisonten, efter allting som bara varit ett enda stort kaos.
Egentligen har vi ju lurats tro att det första storkriget — det som tar slut nära nog trettio år tidigare — skulle vara slutet på militära stridigheter mellan dom europeiska länderna.
Nittonhundratjugo bildas ett NF; ett Nationernas Förbund, tänkt att kunna hindra eller råda bot på sånt som framtida krig. NF slutar i praktiken fungera vid krigsutbrottet nittonhundratrettionio och NF upplöses nittonhundrafyrtiosex. Efter krigsslutet.
Men redan i oktober nittonhundrafyrtiofem bildas FN; Förenta Nationerna, UN; United Nations, av femtioen stater.
UN/FN; Nästan alla länder (klicka!)
”FN bildades 1945 och nästan alla världens länder är medlemmar.” Nationalencyklopedin,
FN. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/fn
(hämtad 2025-02-27),
Redan i mellankrigstiden är vi nog många som tror att Europa och världen nu har blivit fullt ut civiliserat.
Att redan i mellankrigstiden — de knappa tjugo åren mellan storkrigen — skulle vi behålla minnet av alla tragedier som skett under det gångna storkriget och därefter även hålla i minnet alla ekonomiska debaclen som följer när länderna som på ett eller annat sätt, deltagit i de bägge världskrigen, börjar slicka sina sår.
Men icke.
Istället växer sej fram nya konstellationer som tror sej kunna överta världsherraväldet.
Den ena sidan uppstår redan nittonhundratrettiosex och kommer längre fram i tiden att kalla sej Axelmakterna(på tyska: Achsenmächte). När Axelmakterna med tydligt våld börjar utvidga sina territorier, tillkommer nittonhundratrettionio en motpol som tar sej namnet De Allierade.
I Sverige har vi i alla fall året 1947 börjat få tid att tänka på annat
Annat än ständigt nya och plågsamma nyhetsbulletiner om det nyss gångna krigets upp- och nedgångar. Och tänka på annat än nyheter om alla andra av krigets helvetiska fasor.
Kanske en och annan istället tänker på vilka livsmedel man hoppas snart ska släppas fria från ransoneringarna. Det alla har saknat som allra mest är kaffe, tobak, kakao, kött och smör.
TRIANGELKAFFE
(klicka!)
Kokkaffe som produceras i Göteborg mellan åren 1941 och 1949. Bild från Vänersborgs Museum. Digitalt Museum.
I de svenska hemmen har man saknat alla som tvingats ligga inne i militär beredskap.
Ett sätt att förbereda oss för den situationen för det fall att kriget skulle kunna komma även till Sverige.
Nu får dom som gjort sin beredskap muckaiii och kan börja bearbeta och berätta om alla dråpligheter de har upplevt de här åren dom har varit borta från familj och vänner.
Lyssna till alla andras berättelser, stjäla några fraser här och där, för att förbättra sitt eget berättande. Sakta börja glömma bort tristessen, allt det där som inte har roliga poänger och därför inte är värda att berätta. Sånt som bara då och då bubblar upp i minnet men snabbt trycks tillbaka.
iii Mucka (klicka)
Muck. Militärt slanguttryck för ’utryckning’, ’hemförlovning’. Nationalencyklopedin ne.se läst 20250121.
Populärt även att med MUCK menas Militär Utryckning Civila Kläder; som en travestering av det militära sättet att namna med akronymer.
På bilden nedan är Erik Högberg på väg från Norrköpings Centralstation och passerar över Oscar Fredriks Bro.
Varifrån i Sverige han kommer per tåg, är hemligt. Året är 1944 och ärendet är nåra dagars permission.
Kanske inte datumet är hemligt men av skuggorna på bilden att döma, kan man förstå att tidpunkten på dygnet, med skarp sol från väster, innebär sen eftermiddag eller kväll. Han har alltså rest i åtskilliga timmar.
Året när bilden tas är 1944. Många har talat om och hört talas om det gångna datumet den sjätte juni det här året. Landstigningen i Normandie.
Men om den landstigningen nånsin får nån betydelse vet ännu ingen menig soldat. Inte speciellt många andra heller. Även om många som är krigströtta försöker gissa på ett snart slut.
Men krigsslutet är de facto nära.
Men om den saken vet Erik ännu ingenting.
Den från tiden på nittonhundratjugotalet, gamle husaren eller kavalleristen — är trettioåtta militärt sett lastgamla år — har som beredskapssoldat tvingats byta ut ryktning av hästar mot köksverktyg, matlagning och utfodring av manskap.
En även militär(?) karriärsvängning av oöverskådliga mått!
Men sånt berättar inte Erik om under de första åren efter krigsslutet. Vill inte för tidigt avslöja att han nu har ganska goda kunskaper i matlagningens olika konststycken och mysterier.
Krigshemligheter
Erik Högberg har — som tidigare i bilden tydligt avslöjats — med sej en kartong. Från det militära?
Snart sagt alla har med sej nånting hem från fältposteniv där de är krigsplacerade. Saker som smutstvätt, trasiga kläder, skor och annat av karaktären mer eller mindre smakfullt. Och en lapp med anteckningar om att få med sej lite tidningar och ett par kortlekar på tillbakaresan.
Uppmaningen En Svensk Tiger är under krigsåren en viktig del i svenska civilsamhällets mobiliseringsarbete.
iv Fältpost (klicka!)
Fältpost. Egentligen postgång till och från stridande förband på svårfunnen/hemlig plats eller ort. Införs av Axel Oxenstierna 1628. Avvecklas av försvarsmakten 2013. Namnet Fältpost blir dock i svensk folkmun under världskrigen på 1900-talet även synonymt med en hemlighållen tjänstgöringsplats ”någonstans i Sverige” eller ”Min soldat”, en sång framförd av Ulla Billquist.
Att ha med sej saker till och från beredskapsplatsen är så vanligt att knappast nån militärpolis orkar eller hinner med eller kräver militär visitation av ryggsäckar, väskor eller kartonger.
Visitationer sker men är ganska ovanliga. Det som ingen permissionsledig soldat får medföra är kameror. Så den professionelle fotografen på Oscar Fredriks Bro har en god idé om hur bra affärer kan göras även mitt under braskande krig. Han tar bilder av annalkande och i uniformer klädda personer, ber om namn och adress och frågar om han mot en liten slant kan få leverera fotografiet.
Men på bilden har Erik med sej överblivna matvaror som kan råda lite bot på ransoneringarnas snöda verklighet för den hemmavarande familjen. En familj som vid den här tiden består av hustrun Anna och två barn.
Kanske snart livet kan bli lite drägligare. Men under tiden gäller det att inte vila på några lagrar utan att se om sitt hus.
Flykt
I städerna dyker det upp immigranter. Överallt. Från hela Europa. Inte minst.
Många här i landet undrar hur det ska gå i längden. Den där stora klumpen av utlänningar kallas för immigranter när dom flyttar hit från dom krigshärjade, ofta från dom Europeiska länderna.
Men alla dom svenskar som för bara nåra år sen — okey, tjufem år sen då, eller lite till, kanske till och med femti år sen, men det kommer ju fortfarande brev från Illinois och Minnesota — flyttar till Amerikat, då? Dom som flyttar ut från Sverige kallas av oss som blir kvar här hemma för emigranter.
Eller Utvandrarna som Vilhelm Moberg en gång skriver om.
Boken som kommer från trycket år 1949 och ger oss svenskar minnen om en svunnen tid. Och förmodligen även fungerar som bränsle för oss att komma ihåg vår innevarande tid. Närhelst den tiden infinner sej.
För många är utvandrartiden i färskt minne fortfarande halv-, trekvarts eller hela seklet senare. Banden till de utvandrade släktingarna i USA finns där.
Under ytan.
Nåra av dom — återvändarna — kommer tillbaka till efterkrigstidens Sverige nu när dom amerikanska soldaterna kommer hem till sitt USA och vill ha sina amerikanska jobb tillbaka.
Och även dom amerikanska kvinnorna — som under krigsåren, när inga amerikanska män finns till de inhemska jobben i USAs krigsindustri — får nu flytta tillbaka in i sitt naturliga habitat, till sina hushåll, för att sköta barn och hushållsgöromål.
Krig är ju sånt. Det ställer vett och sans på huvudet. Så här direkt efter krigsslutet uppstår förflyttningskaruseller som inte är fullt ut rationella.
Väldigt många har fått nya kunskaper och nya perspektiv på omvärlden.
Inte minst har kvinnor börjat få upp ögonen för att man faktiskt har högre kapacitet att helt själva klara av en familjs framlevnad. Bättre förutsättningar än samhällsklimatet tillerkänner dem.
Förändringstankar som kastar in ett par nya vedträn på eldarna som ska värma och lysa upp den framtida världen.
Men än ska det dröja nåra decennier innan även tjejerna kan planera för en lång skolgång. Detta för att på många sätt att även kunna höja sina egna inkomstnivåer. Inkomster vilka i sej kommer att kunna konsolidera de större måtten av frihet.
Synradion
Många av dom som flyttar hit — jag menar immigranterna — är ju duktigare på den här nya tidens teknik och apparater.
Duktigare än oss här uppe i Europas utkant.
Duktigare på det där som man först kallar för synradion. Att man kan se rörliga bilder i en radioapparat. Tänk så märkligt!
En del av immigranterna är ju uppvuxna med såna där nymodigheter redan innan det här sista kriget kommer.
Här ovan en sån där ”synradio”, som sedermera kommer
att kallas TV-apparat. Här av 1949 års modell!
Synradion (klicka!)
TV-sändningar. De första regelbundna tv-sändningarna äger rum den 11 maj 1928 i New York.
I Sverige mellan 1930-1950: Tekniska demonstrationer.
Första svenska sändningen den 29 oktober 1954 men endast internt över Gärdet i Stockholm.
Första ”elddopet” 1958 när fotbolls-VM sänds från Sverige.
Dom till Sverige inflyttade har med sej nya sorters maträtter. Drycker starkare än vanligt öl och framförallt starkare än svagdricka.
Duktiga jobbare, tekniker och ingenjörer från Italien kommer att ta med sej och ge oss möjligheter att köpa maträtter som pizzor och nya sorters pasta, såser och sånt som vi tidigare aldrig ens har hört talas om.
Ännu så länge är ju de europeiska fabrikerna sönderbombade och måste först och främst återuppbyggas. Sånt kommer att ta tid. Under tiden måste dom fabriksarbetare som inte kan jobba med byggande hitta jobb nån annanstans. Sverige är ett av de där ”annanstans-länderna”.
Hur gör dom sen då? Immigranterna? När fabrikerna i deras hemländer är återuppbyggda. Flyttar dom tillbaka och lämnar oss här uppe i kalla Norden att klara oss själva?
Och kommer nåra pizzabagare att bli kvar här uppe i vår kalla nord?
Kommer dom svenska ungdomarna att få chansen att anamma en bilkupé med fläckiga säten från droppande pizza-slicer och istället kunna dissa senaps- och ketchup-fläckar från sladdriga sibyllakorvar?
Kommer dom lite vuxnare svenskarna att kunna se reklamen för den goda kaffelikören Strega och köpa rödvinet Ruffino som kanske inte smakar så gott men vars bastomslutna flaskor gör sej så bra som hängande väggprydnader i svarta fiskenät på vita eller ljusa tapeter.
Tänk hur mycket ett ökat kulturellt utbud kan försköna…
Nästa inlägg heter Högberg|Självförsörjning
Jag gör ett litet avbrott här. Så inte det här första inlägget blir på tok för långt
(Just nu påstår mitt program att lästiden för det här inlägget om Guldbröllopet kanske är nånstans 13-14 minuter!)
I nästa inlägg som jag så innovativt döper till Högberg|Självförsörjning, kommer egentligen både en fortsättning av hyllningarna till Alma och Gustaf på Guldbröllopsdagen och tiderna de måst leva i men även en avrundning beträffande den lilla bild-ikonen som kommer att följa med inläggen med samlingsnamnet Högbergs.
Bilden härtill vänster är från nära nog dom ögonblicken(!) då Alma och Gustaf taxar ut från sin långa livsgärning.
Tänk att få ge nån en redig känga 