Tidigare bloggarna om Alma & Gustaf har haft inläggen:

Resumé:
(1)Guldbröllopet Om Gustaf och Alma Högberg, som firar sitt guldbröllop 1947. Efterkrigstidens Sverige, med fokus på fred, förändrade samhällsnormer, immigration och ny teknik. Förhållanden som matbrist och ransonering adresseras, liksom sättet människor anpassar sig genom att odla mat i städerna. Det finns även reflektioner kring familjerelationer och kollektivt minne.
(2) Självförsörjande. Inläggsbilden: Potatismos med stekt falukorv och lök. Många menar att Sverige måste satsa på matvaror som räcker till oss själva även om det blir flera krig. Sverige ska — menar man — bli självförsörjande på ett sätt så att det aldrig mer behöver bli nåra ransoneringar.

Innehåll (3) ”Vägkrogen”:

1. Kron
2. Foraget
3. Gräset
4. Barnen
5. Än en gång: Grattis!
6. ”Headern” eller Huvudikonen,
7. Fotnötter

(Fortsättningen)

Dom gamla stallarna — där resande en gång ställer in sina hästar för utfodring, forage² som det kallas, allt medans de själva och kusken äter och dricker inne på vägkrogen — har nu blivit ett förråd.

Matsäck eller Tornister³?

Här till vänster en gammal ”mat-säck” åt en häst. Eller ”tornister” som den också kallas. Kanske bäst-före-datum på krubbet är utgånget?

Några av de gamla uthusen river Gustaf. Det mesta av virket blir till ved att elda i krogstugan med. Eller i snickarbons kamin. Gammalt husvirke kan vara angripet och kan inte alltid återanvändas annat än som bränsle.

Nån ska ta en bild av Er. Kanske det är nåt av barnen eller möjligen en inhyrd fotograf som ska göra jobbet. Anledningen är att det är Er femtioåriga bröllopsdag. 1897- 2/5 -1947.

En hög häck och ett lövträd i fonden av bilden. Kanske är det en björk eller nåt annat träd med slät och ljushyllt bark. Vackra sommarkläder framme och påtagna.

Det är ju maj månads första dagar och sommarn är på väg. Om drygt halvannan månad är det midsommar. Och så har det ju varit vid alla dom femtio gångna bröllopsdagarna.

Skorna döljs i det höga ängsgräset. Fortfarande doftar det ibland lite unket ur fjolårsgräset, det som finns där ihop med det nya. Det gräs som nu är på väg upp.

Snön kommer sent när året skrivs 1947. Februari ger oss låga temperaturer, neråt runt kanske fjorton-femton grader kallt. Tjälen går därför djupt och vårsådden blir sen. Men i juni stiger temperaturen till närmare all-time-high 37 grader i närliggande orter. Och även september ger hög värme. Men även den här maj-dagen förebådar gott väder.

Alla Era barn, de flesta med sina respektive, väntar nu på Er nere vid dom dukade borden på gamla Börrumsvägen⁴. Där går ju inte längre nån trafik med vare sej häst och vagn eller dom allt oftare förekommande bilarna.

Det är strax dags för en liten fest. Ha det så trevligt nu.

Men nu är det nog hög tid att börja titta lite närmare på vad som händer i tidevarven före och runt Era liv.

Det börjar vi med i nästa inlägg med namnet Högbergs; En innehållsbeskrivning som är en sorts innehålls-förteckning mot bättre vetande. Kanske det mer är en beskrivning av familjen Gustaf, Alma och deras barn med efternamnet Högberg.

En litet islag om

den som kommer att ge en visuell bild av åtminstone en del av blogginläggen som berör Almas eller Gustafs släktträds olika delar.

Bilden består av två stycken men tillsammans monterade och därpå till ett och samma foto framkallat porträtt. Ett affärsutbud som dåtidens fotografer och ateljéer ska ha stor ära av i en tid långt innan allt Photoshopande med flera program som jag och många med mej, gärna ägnar oss åt år 2025.

Beställningen av den här bilden görs hos en fotoateljé vid en tidpunkt när de separata fotografierna av Alma och Gustaf är så nära sina egna respektive åttiofemårsdagar — året är 1959 — som praktiskt taget är möjligt. Alma, född den 10e Juni 1874 och Gustaf, född den 29e September samma år.

Den som kanske letar i sina annaler, måhända finner likartade ”montage” med bilder av andra par. När efterfrågan uppstår, har som regel åtminstone det ena av objekten avlidit. I Almas och Gustafs fall har bägge gått ur tiden.

Alma avlider den 24e September 1959 endast fyra dagar kort om Gustafs åttiofemte födelsedag.

En festlighet är inplanerad men man avvaktar med besked om huruvida Alma och Gustaf är pigga nog att samla barnen. Att kanske Alma på nytt kan skjutsas till Kron. Men så sker alltså inte.

En slutnot kan väl vara att just året 1959 innehåller en sommar med en väldigt lång värmebölja. Höga rekordtemperaturer och låga nederbördsmängder som enligt SMHI fortfarande år 2024 står sej.

1959 är dock varma temperaturer under sommartider fortfarande ansedda som trevliga väderlekstyper med kanske den fördelen att man även vid det här firandet kunnat ha en trevlig uppdukning utomhus.

Möjligen med det smolket i bägaren att just det året — så som många andra spektakulärt varma somrar — gärna presenterar många våldgästande steklar. Steklar eller Hymenoptera, en ordning insekter som i Sverige har ca 8 800 arter och att de kanske av oss mer är kända som bin och getingar.

En mindre uppvaktning av Gustaf genomförs och precis som vid Guld- och Diamant-bröllopen tar man även den här gången ett foto uppe i brinken vid Kron.

Men den här gången med Gustaf ensam i bild.