Tänk att få ge nån en redig känga

Kategori: Släktforskning

  • Högberg|Vägkrogen

    Högberg|Vägkrogen

    Tidigare bloggarna om Alma & Gustaf har haft inläggen:

    Guldbröllopet
    Artificiell Igenkänning
    Fred
    Flykt
    Synradion

    Självförsörjande
    Stads-odlat
    Ny teknik
    Mer av nya tekniken
    Lantarbetarna flyttar


    Resumé:
    (1)Guldbröllopet Om Gustaf och Alma Högberg, som firar sitt guldbröllop 1947. Efterkrigstidens Sverige, med fokus på fred, förändrade samhällsnormer, immigration och ny teknik. Förhållanden som matbrist och ransonering adresseras, liksom sättet människor anpassar sig genom att odla mat i städerna. Det finns även reflektioner kring familjerelationer och kollektivt minne.
    (2) Självförsörjande. Inläggsbilden: Potatismos med stekt falukorv och lök. Många menar att Sverige måste satsa på matvaror som räcker till oss själva även om det blir flera krig. Sverige ska — menar man — bli självförsörjande på ett sätt så att det aldrig mer behöver bli nåra ransoneringar.

    Innehåll (3) ”Vägkrogen”:

    1. Kron
    2. Foraget
    3. Gräset
    4. Barnen
    5. Än en gång: Grattis!
    6. ”Headern” eller Huvudikonen,
    7. Fotnötter


    (Fortsättningen)

    Kron

    Men Ni två har gått upp i brinken ovanför kroghuset eller vägkrogen. Det där som i dagligt tal blir till namnet på huset: Kron. Namnet som till och med förs in i kyrkans församlingsbok. På lantmäteriets och generalstabens karta står det dock fortfarande Krogen.

    Kron1 som nu är Eran bostad. Kron är ju ett vackert namn! Nästan lite kungligt. Snyggt hus att bo i.

    Fotografiet till höger från cirka år 1900. Personerna okända.

    Gustaf kommer senare att bygga om Krogen till ett format som passar bättre allt eftersom åren går och den stora familjens behov minskar.

    Det finns många uthus som tillhör Krogen eller sedermera Kron.

    Ett flerfjölars utedass och en rymlig vedbod. Dasset står bortom vedboden så har man gjort ifrån sej kan man lika gärna stanna till och ta med sej en hämta eldningsved in till köket.

    En stor rödmålad snickarbod med vita knutar. I snickarbon mycket virke på tork. Och många verktyg finns det. Snickarbon har ofta varit hjärtat i Gustafs verksamhet som Byggmästare.

    Foraget

    Dom gamla stallarna där resande en gång ställer in sina hästar för utfodring, forage2 som det kallas, allt medans de själva och kusken äter och dricker inne på vägkrogen har nu blivit ett förråd.

    Matsäck eller Tornister3?

    Här till vänster en gammal ”mat-säck” åt en häst. Eller ”tornister” som den också kallas. Kanske bäst-före-datum på krubbet är utgånget?

    Några av de gamla uthusen river Gustaf. Det mesta av virket blir till ved att elda i krogstugan med. Eller i snickarbons kamin. Gammalt husvirke kan vara angripet och kan inte alltid återanvändas annat än som bränsle.

    Nån ska ta en bild av Er. Kanske det är nåt av barnen eller möjligen en inhyrd fotograf som ska göra jobbet. Anledningen är att det är Er femtioåriga bröllopsdag. 1897- 2/5 -1947.

    Gräset

    En hög häck och ett lövträd i fonden av bilden. Kanske är det en björk eller nåt annat träd med slät och ljushyllt bark. Vackra sommarkläder framme och påtagna.

    Det är ju maj månads första dagar och sommarn är på väg. Om drygt halvannan månad är det midsommar. Och så har det ju varit vid alla dom femtio gångna bröllopsdagarna.

    Skorna döljs i det höga ängsgräset. Fortfarande doftar det ibland lite unket ur fjolårsgräset, det som finns där ihop med det nya. Det gräs som nu är på väg upp.

    Snön kommer sent när året skrivs 1947. Februari ger oss låga temperaturer, neråt runt kanske fjorton-femton grader kallt. Tjälen går därför djupt och vårsådden blir sen. Men i juni stiger temperaturen till närmare all-time-high 37 grader i närliggande orter. Och även september ger hög värme. Men även den här maj-dagen förebådar gott väder.

    Barnen

    Alla Era barn, de flesta med sina respektive, väntar nu på Er nere vid dom dukade borden på gamla Börrumsvägen4. Där går ju inte längre nån trafik med vare sej häst och vagn eller dom allt oftare förekommande bilarna.

    Det är strax dags för en liten fest. Ha det så trevligt nu.

    Än en gång: Grattis!

    Men nu är det nog hög tid att börja titta lite närmare på vad som händer i tidevarven före och runt Era liv.

    Det börjar vi med i nästa inlägg med namnet Högbergs; En innehållsbeskrivning som är en sorts innehålls-förteckning mot bättre vetande. Kanske det mer är en beskrivning av familjen Gustaf, Alma och deras barn med efternamnet Högberg.



    En litet islag om

    ”Headern” eller bilden,

    den som kommer att ge en visuell bild av åtminstone en del av blogginläggen som berör Almas eller Gustafs släktträds olika delar.

    Bilden består av två stycken men tillsammans monterade och därpå till ett och samma foto framkallat porträtt. Ett affärsutbud som dåtidens fotografer och ateljéer ska ha stor ära av i en tid långt innan allt Photoshopande med flera program som jag och många med mej, gärna ägnar oss åt år 2025.

    Beställningen av den här bilden görs hos en fotoateljé vid en tidpunkt när de separata fotografierna av Alma och Gustaf är så nära sina egna respektive åttiofemårsdagar — året är 1959 — som praktiskt taget är möjligt. Alma, född den 10e Juni 1874 och Gustaf, född den 29e September samma år.

    Den som kanske letar i sina annaler, måhända finner likartade ”montage” med bilder av andra par. När efterfrågan uppstår, har som regel åtminstone det ena av objekten avlidit. I Almas och Gustafs fall har bägge gått ur tiden.

    Alma avlider den 24e September 1959 endast fyra dagar kort om Gustafs åttiofemte födelsedag.

    En festlighet är inplanerad men man avvaktar med besked om huruvida Alma och Gustaf är pigga nog att samla barnen. Att kanske Alma på nytt kan skjutsas till Kron. Men så sker alltså inte.

    En slutnot kan väl vara att just året 1959 innehåller en sommar med en väldigt lång värmebölja. Höga rekordtemperaturer och låga nederbördsmängder som enligt SMHI fortfarande år 2024 står sej.

    1959 är dock varma temperaturer under sommartider fortfarande ansedda som trevliga väderlekstyper med kanske den fördelen att man även vid det här firandet kunnat ha en trevlig uppdukning utomhus.

    Möjligen med det smolket i bägaren att just det året — så som många andra spektakulärt varma somrar — gärna presenterar många våldgästande steklar. Steklar eller Hymenoptera, en ordning insekter som i Sverige har ca 8 800 arter och att de kanske av oss mer är kända som bin och getingar.

    En mindre uppvaktning av Gustaf genomförs och precis som vid Guld- och Diamant-bröllopen tar man även den här gången ett foto uppe i brinken vid Kron.

    Men den här gången med Gustaf ensam i bild.



    Fotnötter


    1. Kron. Privat bild. Enligt uppgift ca år 1900. Vid tidpunkten bostad för arbetare vid Bolltorps Herrgård. Personerna på bilden är boende från tiden år 1900. Återgång till texten ovan: ↩︎
    2. Forage. Äldre ord för djurfoder. Främst i det militära kavalleriet, dvs mathållningen för främst hästarna. I någon mån humoristiskt överfört till maten även för husarerna eller kavalleriets soldater. Återgång till texten ovan: ↩︎
    3. Tornister. Behållare eller mat-säck åt en häst. Bilden från Armémuseums samlingar. Återgång till texten ovan: ↩︎
    4. Börrumsvägen. Vägen, möjligen en gång att betrakta som landsvägen mellan Norrköping och Kalmar, har nog aldrig officiellt haft namnet Börrumsvägen. Men i dess norra ände finns korsningen med vägarna från Mogata och Söderköping och i vägens södra del ligger bland andra socknar även Börrum. Återgång till texten ovan: ↩︎

  • Högberg|Guldbröllop

    Högberg|Guldbröllop

    1. Gustaf & Alma Högberg den 2/5 1947
    2. Först får mjukvaran ”AI” berätta…
    3. Fred
    4. Krigshemligheter
    5. Flykt
    6. Synradion
    7. Nästa inlägg om Högbergs; Självförsörjning
    8. Fotnötter
    Lite om bloggens slutliga utformning (klicka)

    [2025-02-25: Utformningen av blogg-sidan nofeetonthepitch.blog (=inga fötter på plan/alt: Stoppa inte foten i din mun) är sannolikt klar. Endast mindre ändringar, stavning, hänvisningar, byte av bilder och liknande kan komma att genomföras./Bo.Tox]

    i Preteritum. (klicka)

    Av en mängd praktiska skäl väljer jag att lägga varje fotnot i direkt anslutning till det textstycke där behovet uppstår. Hoppas det passar Dej att ”klicka fram” den extra informationen. Jag använder latinska siffersystemet men med gemener: i, v, x, l & c.

    Först får mjukvaran ”AI” berätta…

    ii Artificiell Igenkänning (Klicka!)

    Fred

    UN/FN; Nästan alla länder (klicka!)

    Kanske en och annan istället tänker på vilka livsmedel man hoppas snart ska släppas fria från ransoneringarna. Det alla har saknat som allra mest är kaffe, tobak, kakao, kött och smör.

    TRIANGELKAFFE
    (klicka!)

    Kokkaffe som produceras i Göteborg mellan åren 1941 och 1949. Bild från Vänersborgs Museum. Digitalt Museum.

    Siluettbilden är en soldat på post någonstans i Värmland under beredskapsåren 1939-45. Bilden redigerad och tagen från Armémuseum/Tidningen Släkthistoria.
    iii Mucka (klicka)

    Muck. Militärt slanguttryck för ’utryckning’, ’hemförlovning’. Nationalencyklopedin ne.se läst 20250121.
    Populärt även att med MUCK menas Militär Utryckning Civila Kläder; som en travestering av det militära sättet att namna med akronymer.

    På bilden nedan är Erik Högberg på väg från Norrköpings Centralstation och passerar över Oscar Fredriks Bro.

    Krigshemligheter

    Erik Högberg har — som tidigare i bilden tydligt avslöjats — med sej en kartong. Från det militära?

    Stiftelsen Beredskapsmuseet får år 2002 såsom gåva upphovsrätten till verket En Svensk Tiger av upphovsmannens och konstnären Bertil Almqvists döttrar. Se gärna hemsidan http://www.beredskapsmuseet.com

    Uppmaningen En Svensk Tiger är under krigsåren en viktig del i svenska civilsamhällets mobiliseringsarbete.

    iv Fältpost (klicka!)

    Fältpost. Egentligen postgång till och från stridande förband på svårfunnen/hemlig plats eller ort. Införs av Axel Oxenstierna 1628. Avvecklas av försvarsmakten 2013. Namnet Fältpost blir dock i svensk folkmun under världskrigen på 1900-talet även synonymt med en hemlighållen tjänstgöringsplats ”någonstans i Sverige” eller ”Min soldat”, en sång framförd av Ulla Billquist.

    Nåra av dom — återvändarna — kommer tillbaka till efterkrigstidens Sverige nu när dom amerikanska soldaterna kommer hem till sitt USA och vill ha sina amerikanska jobb tillbaka.

    Företag i USA annonserar på det här viset efter arbetskraft under kriget.. Kvinnor kan!

    Synradion

    Synradion (klicka!)

    TV-sändningar. De första regelbundna tv-sändningarna äger rum den 11 maj 1928 i New York.
    I Sverige mellan 1930-1950: Tekniska demonstrationer.
    Första svenska sändningen den 29 oktober 1954 men endast internt över Gärdet i Stockholm.
    Första ”elddopet” 1958 när fotbolls-VM sänds från Sverige.

    Dom till Sverige inflyttade har med sej nya sorters maträtter. Drycker starkare än vanligt öl och framförallt starkare än svagdricka.

    Duktiga jobbare, tekniker och ingenjörer från Italien kommer att ta med sej och ge oss möjligheter att köpa maträtter som pizzor och nya sorters pasta, såser och sånt som vi tidigare aldrig ens har hört talas om.

    Ännu så länge är ju de europeiska fabrikerna sönderbombade och måste först och främst återuppbyggas. Sånt kommer att ta tid. Under tiden måste dom fabriksarbetare som inte kan jobba med byggande hitta jobb nån annanstans. Sverige är ett av de där ”annanstans-länderna”.

    Hur gör dom sen då? Immigranterna? När fabrikerna i deras hemländer är återuppbyggda. Flyttar dom tillbaka och lämnar oss här uppe i kalla Norden att klara oss själva?

    Och kommer nåra pizzabagare att bli kvar här uppe i vår kalla nord?

    Kommer dom lite vuxnare svenskarna att kunna se reklamen för den goda kaffelikören Strega och köpa rödvinet Ruffino som kanske inte smakar så gott men vars bastomslutna flaskor gör sej så bra som hängande väggprydnader i svarta fiskenät på vita eller ljusa tapeter.

    Tänk hur mycket ett ökat kulturellt utbud kan försköna…

    Nästa inlägg heter Högberg|Självförsörjning